Specialist på

orienteringskartor

En pil att följa i kartsammanhang..............

ETABLERAD 1970

Vid min Wild B 8 har jag tillbringat ett oräkneligt antal timmar med att konstruera grundmaterial......

(Bilden är inte "up to date", så mitt utseende är även det lite f.d.. Dock är insidan densamma!)

..........och som efterföljdes av ett ett mer kompetent instrument, Wild A 8. Mekaniska underverk bägge två, men idag efterfrågas inte deras tjänster och endast A 8-an finns kvar ifall några analoga bilder behöver läggas in och bearbetas. En reservkapacitet

m.a.o.

Efter mer än 50 år som stereooperatör och producent av primärkartor för kommuner , till framför allt orienteringskartor för landets OL-klubbar, har jag lärt mig att tolka flygbilder som fotograferats från olika flyghöjder.

Jag har inte lyckats slita ut något stereoinstrument ännu, men nu är epoken analog fotogrammetri slut och i och med det så står mitt trogna stereoinstrument, Wild A8, som ett minne från en svunnen tid.

I början av min karriär som specialist på orienteringskartor användes flygfoton från 4 600 meters höjd som fanns över hela Sverige.

Jämförelsevis dåligt grundmaterial kunde framställas ur dessa flygbilder, men eftersom man tidigare inte hade haft något som helst fotogrammetriskt grundmaterial så var det på sin tid en revolution att få så bra material att rekognosera efter.

En bit in på 70-talet började man att fotografera på uppdrag av orenteringsklubbarna från lägre flyghöjder. 2-3000 meter befanns vara bra.

Kvalitén på grundmaterialet steg till en väldigt hög nivå, till glädje för dom rekognosörer som slet med terrängarbetet.

Det var ju fortfarande endast ett grundmaterial som vi stereooperatörer lämnade ifrån oss, även om det var så detaljrikt att man vid fältarbetet var tvungen att sortera bort onödiga små detaljer.